Min första häst

Det här är min topp fem-lista, över det jag är mest rädd för att måla:

5) Ögon

4) Djur med päls

3) Kristaller

2) Hud

1) Hästar

Och med rädd menar jag att jag gruvar mig innan jag ska måla dem eftersom jag tycker de här grejerna är extra svåra. Hittills har jag ändå målat både hud, ögon, kristaller och till och med djur med päls (långe kändes det svårare än det mesta!) 

Men hästar har jag inte vågat mig på. Kanske för att jag aldrig varit en hästtjej. Visst läste jag hästböcker när jag var i slukaråldern (vad hette nu de där böckerna???) och visst var jag glad när Liselotte i byn ledde runt oss på sin häst, men mer blev det liksom inte. Det fanns ingen ridskola i närheten och det enda försöket att ha häst hemma misslyckades totalt! 

Det var en sommar som min syster och jag skulle få hyra en ponny. Vi var så lyckliga! Den hette Ditte, var urgammal, urfet, men jättegullig tyckte vi. Tyvärr gillade den inte alls oss. Två spinkiga ungar som aldrig haft häst förut var hur lätt som helst att behandla hur som helst. Vi ville rida, men Ditte ville bara äta gräs. Oj vad vi drog och drog för att försöka få honom att röra sig ur fläcken och oj vad hon kastade av oss. För att sedan få äta gräs ifred igen. Jag har alltid undrat om mina föräldrar hyrde den lataste och elakaste hästen de kunde hitta, för att avskräcka oss, men de hävdar att det inte var så. Jag är inte övertygad…


Hur som helst slocknade mitt hästintresse ungefär där.

Och jag kan ingenting om hästar! Men jag ser ju hur ståtliga och vackra de är. Men de har inte päls som andra djur, dvs ingen päls man kan måla genom att göra hundratals små, små streck med vass träpenna. De blänker och skimrar här och där och msn ser musklerna spela. Det känns väldigt lätt att måla helt fel! I vanliga fall bryr jag mig inte så mycket, men just hästar känns så speciellt. Det finns så många människor som älskar hästar, som KAN hästar och jag vill ju inte såra dem 😜

Hur som helst tog jag mod till mig och skrev ut Lena Furbergs bild som låg för gratis nedladdning på Målarbokpoddens FB-sida över jul- och nyår. Den är från hennes första målarmapp och hon försäkrade att den gick att måla precis hur som helst. 

För att få ytterligare pepp startade jag en häst-color-along på Instagram (håller på till 31 jan och heter #somekindofhorsecoloralong). Sedan bad jag om tips på Bondmorans FB-grupp och fick veta att det här är en Gypsy horse, en Tinker . Och en kvinna lade ut en bild på sin vackra, vackra tidigare häst. Svart och vitt skulle jag måla. Och det skulle skina igenom blått genom det svarta, där blänket skulle vara. 

Så tänkte jag måla! Meeeen någonstans gick det fel med alla lager. Jag fick för mig att grunda med lila och sedan blev det väldigt lila. Jag målade dit lite blått och svart också, men det lila syntes väldigt mycket ändå… sedan gjorde jag bakgrunden lila också (även om jag har försökt göra det lite mer blått mot slutet) och då gav jag upp pch suddade bort det lilla blåa som fanns på hästen och målade dit lila igen. 

Efter alla konstiga färglager (med polychromos och prismacolor) och suddande och gnuggande, är hästen rätt smutsig och färgmättad. Och manen tyckte jag inte alls jag fick till! Och det vackra håret längst ner på benen, som egentligen skulle vara ståtligt vitt, blev också lila. 

På slutet målade jag dessutom dit rosa linjer på hästen, med rosa neonpenna. Det blev väldigt neon! Så vi får se hur detta slutar. 


3D-effekt

Jag har köpt en bok som heter Colorist’s special effects och har börjat göra några av målar-övningarna i den. Jag känner att jag efter 1,5 års målande har kommit till en punkt när jag vill lära mig mer och inte bara gå på lust och inspiration (fast de bitarna måste förstås få finnas kvar, annars finns ju ingen anledning att fortsätta måla!) Idag övade jag på att måla ett klot med 3D-effekt. Jag fattade inte om jag skulle måla med en penna och göra olika förgstarkt med hjälp av den, eller använda olika färger, men jag valde att måla med fyra olika nyanser av rött/ljust rosa. Jag blev ganska nöjd, förutom att det ljusaste området inte riktigt hamnade där det skulle, enligt ”mallen”. I morgon får jag försöka mig på att måla skuggan under klotet! 

Årets bästa bilder.

Just nu läggs en massa collage ut på Instagram, med taggen #bestnine2017. Det är en hemsida som beräknar vilka nio bilder i ens Instagram-flöde som fått mest likes under året. Jag har också gjort ett sådant collage, och det blev flera av ugglorna från i november och några till bilder. Jag tänker att det är fina bilder, men att det också beror på att jag hade fler följare i november, än tidigare på året. Dessutom började jag inte lägga ut mina målarbilder där förrän i mars. Sedan kan man ju ha egna favoriter också, som kanske inte fått lika många likes…

Så idag gjorde jag tre till collage, med mina favoriter från varje månad i år. Här är de! Jag insåg att jag målat väldigt mycket i Sagor och sägner i år. 

Lager-på-lager-tekniken


Något jag brottats med länge är hur man ska måla bäst med träpennor. Jag vet ju att man helst ska måla tunna lager, på lager, på lager, men tycker det har varit svårt att få till tekniken. Nu tror jag ändå att jag till slut lyckats lära mig att måla tillräcklig löst, för att det ska funka rätt bra, nu är det bara tålamodet jag behöver öva upp. (Eller inte! För huvudsaken det känns roligt, och jag har inte orken att gnida på en bild i flera veckor.)

Här filmade jag i alla fall när jag målade ett blad i Johannas julbok, med några lager av olika nyanser och på sluter använder jag en  blenderpenna (dvs en färglös ”penna” som gnuggar ihop färgerna och gnuggar ner färgen i pappret). Det jag inte fattat, förrän precis nyligen, är att man kan FORTSÄTTA måla efter att man blendat ihop färgerna. Länge har jag trott att det alltid är sista steget, men nu har jag fattat att man kan fortsätta lägga lager och skuggningar efter att man blendat, och då känns ytan helt annorlunda att måla på (mer krämig) och man kan få mer djup i bilden. 

Här fortsatte jag målandet:


Ps: Om du läser detta Elisabeth: Jag ser att jag har väl trubbiga pennor nu igen! Hade jag vässat dem innan hade nog färgen gnuggats in i pappret ännu lättare 😉

Maskeringsvätska

Maskeringsvätska, eller masking fluid, som det heter på engelska, är en fiffig sak. På bilden ovan har jag målat med sådan vätska i cirklar av olika storlekar, med hjälp av en cirkelmall i plast. Jag använde en penna som innehåller sådan här vätska, men det finns även i burkar, där man använder en pensel för att måla på vätskan. Tanken är att maskera, dvs täcka, det man inte vill måla över med akvarellfärg. Särskilt när det handlar om mindre detaljer på en större yta, som man vill behålla vita, när man målar ytan runtomkring.

Efter ungefär 15 minuter har vätskan torkat så man kan måla över med akvarellfärg (jag använde akvarellkritor här). Sedan när allt torkat gnuggar man bara bort maskeringen och så kommer det vita pappret fram.

Fast jag tyckte inte det gick så bra den här gången… Jag fick gnugga rätt hårt för att få bort den blå hinnan och pappret i själva målarboken gnuggades också sönder på flera ställen. 

Jag vet inte om det berodde på att jag gjort något fel, eller om det beror på papperskvaliteten eller om det är olika mellan olika märken på maskeringsvätska. 

Jag fick tipset av en målarvän på Facebook, att använda sudd när man gnuggar bort hinnan, så det ska jag testa nästa gång!

Akvarelltusch

Idag gjorde jag några enkla filmer som jag la ut på Instagram, med de fem olika sätt jag målar med akvarelltush i målarböcker. Med akvarelltusch menar jag till exempel Zig clean real brush, Tombow dual brush eller Koi brushpen (det finns säkert fler, men de är några av de många använder). 


(Bild jag tidigare målat med akvarelltush, ur Tidevarv.)

Grejen med de här pennorna är att de ska gå att måla akvarell-liknande med genom att tillsätta vatten, men det funkar förstås bäst på akvarellpapper. Det finns några få målarböcker med akvarellpapper i, men de flesta målarböcker är främst gjorda för träpennor. Men det går att måla med de här pennorna i många målarböcker ändå, särskilt sådana med lite mer blanka papper. Jag testade i två olika Hanna Karlzonböcker idag och det funkade rätt dåligt i Dagdrömmar, men riktigt bra i Tidevarv. Fast målar man direkt i boken biter oftast färgen fast i pappret direkt, och går sedan inte att tona ut eller flytta runt med vatten. 

Därför brukar jag i stället göra så här:


1) Blöta ytan jag ska måla med en vattenpensel och sedan måla på med pennan och tona ut med vattenpenseln igen. Om man blöter ytan innan fastnar inte färgen utan går att fortsätta jobba med. Sidorna tål inte för mycket vatten, så man får vara lite försiktig och testa sig fram.

​2) Hålla spetsarna mot varandra en kort stund så att färgen från den övre pennan sugs in i spetsen på den undre pennan och när man sedan målar med den undre pennan får man först färgen/nyansen från den övre pennan innan den sedan successivt övergår till den undre pennans originalfärg. 

​3) Måla med en ljus nyans/färg först, för att det ska bli lite vått, sedan på med den mörkare nyansen/färgen och så tonar jag ut med den ljusare nyansen (eller vattenpensel).

4) Måla med den mörkare färgen/nyansen på valfri plastyta och ta färgen med den ljusare pennan och sedan måla på pappret.

​​​​​

5) Samma teknik som nr 4, men i stället för att plocka upp färgen från plasten med en annan nyans/färg, använder jag vattenpenseln. 

6) Ta färg med vattenpenseln från spetsen av en penna och sedan måla med vattenpenseln. Ger svagare färg än de andra sätten är min erfarenhet. 

De här pennorna har de egenskaper jag gillar med tusch (de starka färgerna och att de går snabbt att måla med), men de går att tona och blanda ihop på ett betydligt bättre sätt än vanlig tusch. Oftast blöder de inte heller igenom pappret och förstör bilden på baksidan. Pappret kan bli lite buckligt av vattnet, men brukar se helt okej ut igen efter att ha pressats under några tunga böcker ett tag.